Om vägarna blir värre och värre kommer kommunen förr eller senare att planera och genomföra en förnyelse av körbanan. Det bär dock inte kostnaderna för detta ensamma: det kan flytta en inte obetydlig andel av kostnaderna till invånarna genom vägutvecklingsbidraget. Läs här i vilken utsträckning detta är möjligt och hur du själv kan beräkna vägutvecklingsbidraget.
Vad är bidraget till väguppgradering?
Vägutvecklingsbidraget eller vägbyggnadsbidraget eller ”Strabs” är en kommunal skatt. Det måste betalas av invånarna för vägbyggande eller vägdreneringsåtgärder.
Vägutvecklingsbidraget är lagligt motiverat i kommunernas skattelagstiftning (KAG) i delstaterna och i kommunernas lokala stadgar. Avgiften är dock inte planerad i alla federala stater, i vissa fall har avskaffandet redan ägt rum.
Vilka federala stater tar ut vägutvecklingsbidraget?
För närvarande (från och med maj 2020) betalas en väguppgraderingsavgift i dessa federala stater:
- Bremen
- Hesse
- Niedersachsen
- Nordrhein-Westfalen
- Rheinland-Pfalz
- Saarland
- Sachsen
- Sachsen-Anhalt
- Schleswig-Holstein
I följande federala stater finns det inte längre något vägutvecklingsbidrag:
- Baden-Württemberg (aldrig)
- Bayern (sedan 2018)
- Berlin (sedan 2012)
- Brandenburg (sedan 2019)
- Hamburg (sedan 2016)
- Mecklenburg-Vorpommern (sedan 2018)
- Thüringen (sedan 2019)
Vem måste betala vägutvecklingsbidraget?
För vägutvecklingsbidraget används alla direkta fastighetsägare som får en fördel genom åtgärden. Detta inkluderar såväl ägare som leasetagare eller nyttiga ägare. Det antas att denna grupp människor kommer att dra nytta av förbättringarna så att deltagande i kostnaderna är berättigat.
Åtgärden antas alltid vara fördelaktig för en fastighet om fastigheten kan nås av fordon för leverans eller bortskaffande via den aktuella vägen. Men även fastigheter som ligger bakom det, så kallade hammarfastigheter eller också bakomliggande fastigheter, drar nytta av det, så att deras ägare, hyresgäster och stödmottagare måste bidra med vägutvecklingen.
Vägutvecklingsbidrag: specialfallshörnegendom
Om en fastighet ligger på ett gathörn antas det vanligtvis att den också kommer att dra nytta av åtgärderna på båda gatorna. Således skulle vid behov två vägutbyggnadsavgifter tas ut här om förbättringsåtgärder skulle vidtas på båda vägarna.
Hur skiljer sig enstaka och återkommande vägutvidgningsbidrag från?
Som regel uppmanas invånare på gatan som berörs av byggprojektet att betala en gång för kostnaderna. Alternativt får kommunerna enligt KAG ibland också kräva återkommande vägutvecklingsbidrag. Dessa betalas inte bara av dem som bor direkt på gatan utan också av alla lokala invånare. För detta ändamål fördelar kommunen alla fördelade kostnader till alla invånare, inklusive de vars egendom inte ligger direkt på gatan. Denna procedur minskar avsevärt det belopp som ska betalas för varje enskild medborgare. Det belopp som ska betalas årligen är också lättare att beräkna.
Vem ska betala för utbyggnad eller renovering av en gata? Invånarna, kommunen eller landet?
Vilken andel av kostnaderna tar kommunen?
Om en åtgärd ska genomföras på en gata bärs vanligtvis de totala kostnaderna av kommunen, den andra delen bärs av bidrag från invånarna.
Kostnadsbeloppet fördelat mellan invånarna och samhället finns i respektive samhällsstadgar. Två saker är avgörande:
- Vilken typ av åtgärder genomförs?
Åtgärdstypen är väsentlig, eftersom vissa projekt i sig kräver att kommunen bidrar mer eller mindre till kostnaderna. Medan de totala kostnaderna för arbetet i allmänhet delas mellan invånarna, gäller speciella regler ibland t.ex. för avloppsbyggnadsarbeten. - Vilken betydelse har gatan som byggnadsarbetet pågår?
Vägens relevans är också avgörande för att markägarens bidrag till vägutvecklingen ska fastställas. Följande gäller: ju lägre andel användarna använder än gatan, desto lägre är deras andel av vägutvecklingsbidraget. Med andra ord: ju mer utländsk trafik det finns desto mindre måste invånarna betala.
För detta ändamål är gatan i fråga uppdelad i en av tre klasser. Dessa klasser ger information om vilken typ av trafik som dominerar på gatan och, som en direkt konsekvens, vilken andel av vägutvecklingskostnaderna kommunen betalar.
1: a bostadsgatan (kommunen betalar vanligtvis cirka 25 procent av de totala kostnaderna)
2: a huvudinfartsvägen (kommunen bidrar med cirka 40 till 50 procent)
3: a huvudvägen (upp till 75 procent bärs vanligtvis av kommunen)
Om trottoaren förnyas eller parkeringsplatser skapas betalar invånarna avgiften för uppgradering av vägen. Undantag: Kommunen betalar vanligtvis för avloppsarbete.
Beräkning: Hur mycket bidrag till vägutvecklingen ska betalas?
Vilken andel av vägutvecklingsbidraget som faktiskt står för varje enskild invånare beror på olika faktorer. Dessa fastställs i kommunens stadgar. Dessa punkter är som regel avgörande:
- Fastighetens storlek
- Markanvändningens omfattning (antal våningar)
- Typ av användning (kommersiell eller privat)
När det gäller antalet våningar och typen av användning används den information som anges i utvecklingsplanen för beräkningen. Om det inte finns någon utvecklingsplan gäller de faktiska förhållandena.
De respektive kommunstadgarna kan ses med vilken faktor graden och typen av användning tillhandahålls. Till exempel kan ett envåningshus ha en faktor 1, medan en byggnad med två våningar har en faktor på 1,25 enligt stadgarna. De tre faktorerna som nämns ovan (storlek, omfattning, typ av användning) multipliceras för varje fastighet. Detta ger det viktade antalet kvadratmeter.
Därefter beräknas summan av de vägda kvadratmeterna av alla fastigheter på den aktuella gatan. Kostnaderna för invånarna divideras sedan med denna summa, så att vägutvecklingsbidraget beräknas för varje vägd kvadratmeter. I det sista beräkningssteget multipliceras detta värde med antalet kvadratmeter för de enskilda tomterna, vilket resulterar i respektive vägutbyggnadsbidrag.
Endast ett fåtal husägare beaktar vägutvecklingsbidraget i sin ekonomiska planering.
Formel: Så här beräknar du vägutvecklingsbidraget
- Fastighetsområde A x faktor I (antal våningar) x faktor II (typ av användning) = viktat resultat för fastighet A
- Bildar summan av alla viktade resultat (från egenskap A till …)
- Fördelningsbara kostnader / summan av alla viktade resultat (tomter A till …) = vägutvecklingsbidrag per vägd kvadratmeter
- Vägutvecklingsbidrag per vägd kvadratmeter * antal kvadratmeter fastighet A = vägutvecklingsbidrag för fastighet A
Exempel på beräkning 1
Paret Müller har en fastighet på 800 kvadratmeter vid Musterstrasse 3. Det finns en bungalow på den. Den har bara en våning, vilket motsvarar faktor I (antal våningar) = 1. Your-Best-Home.net används uteslutande för privata ändamål, så faktor II (typ av användning) = 1. På gatan ska en åtgärd på 400 000 euro genomföras.
- 800 kvadratmeter x 1 (faktor för antalet våningar) x 1 (faktor för användningstyp) = 800 kvadratmeter viktat område
- Summan av de viktade resultaten för alla partier på gatan är 80 000 kvadratmeter
- 400 000 euro / 80 000 viktade kvadratmeter = 5 euro per kvadratmeter viktat område
- 5 euro * 800 kvadratmeter = 4000 euro
Paret Müller måste därför förvänta sig att det kostar 4000 euro.
Exempelberäkning 2
En av Müllers grannar är en lägenhetsförening. Hon bor i ett två våningar hus på Musterstrasse 4 på en 800 kvadratmeter fastighet. Enligt de exemplifierande stadgarna motsvarar detta faktor I (antal våningar) = 1,25. Alla bostäder används privat, så faktor II (typ av användning) = 1 måste tillämpas. Eftersom det är samma gata påverkas även husägarföreningen av åtgärden, som kommer att kosta 400 000 euro.
- 800 kvadratmeter x 1,25 (faktor för antal våningar) x 1 (faktor för typ av användning) = 1000 kvadratmeter viktat område
- Summan av de viktade resultaten för alla fastigheter motsvarar 80 000 kvadratmeter, eftersom det är samma gata som Müllers.
- 400 000 euro / 80 000 viktade kvadratmeter = 5 euro per kvadratmeter viktat område
- 5 euro * 1000 kvadratmeter = 5000 euro
Husägarföreningen måste betala 5000 euro av vägutvecklingsbidraget.
Vad är skillnaden mellan vägutvecklingsbidraget och utvecklingsbidraget?
Utvecklingsbidraget ska särskiljas från vägutvecklingsbidraget. Detta samlas in när till exempel gator, torg eller grönområden skapas för första gången i ett nytt utvecklingsområde. Enligt byggkoden (BauGB) måste dessa utvecklingskostnader bäras proportionellt av ägarna av byggarbetsplatserna i det aktuella området. Vägutvecklingsbidraget beror dock om ett befintligt system eller en anläggning sedan förbättras, förnyas eller utvidgas.
Om till exempel en gata läggs ut för första gången måste en utvecklingsavgift betalas. Om parkeringsplatser ställs upp på denna gata 30 år senare måste invånarna betala en väguppgradering.
|
Utvecklingskostnader för gamla gator Efterföljande fakturering av gator som har använts |
Kan avgiften för väguppgradering dras av från skatt?
Hyresvärdar kan använda de betalda avgifterna för vägutveckling i skattedeklarationen inom området "hyra och leasing" som inkomstrelaterade kostnader. De som bor i den drabbade egendomen själva har möjlighet att dra av kostnaderna som hushållsrelaterat hantverk. Vissa villkor måste dock vara uppfyllda för detta:
- En befintlig väg eller en gata moderniserades.
- Åtgärden måste vara rumsligt relaterad till hushållet.
- Kostnaden för åtgärden måste delas upp i arbetskraftskostnader och materialkostnader.
Är det möjligt att invända mot vägutvecklingsbidraget?
Invånarna har möjlighet att invända mot ett beslut om vägutvecklingsbidraget inom en månad. Om detta avvisas kan du åter göra en rättegång inom en månad.
Det bör noteras att varken invändningen eller någon inlagd rättegång skjuter upp den erforderliga betalningen. Fastighetsägarna måste därför först och främst betala vägutvecklingsbidraget om de inte har lämnat in en ansökan om avstängning av genomförandet och detta har beviljats.
I princip kan kommunerna notera svårighetsbestämmelser i bolagsordningen. Beroende på hur det bestäms i det enskilda fallet kan bidrag också göras i delbetalningar eller skjutas upp. Det är värt att ta en titt på respektive stadgar.
